det är vackert ibland.

Igår. 25/2 tvåtusentio. Annexet. Globen. Stockholm.
Lång väntan som nu är över, konstigaste insläppet som jag någonsin varit med om och för fulla killar i vimmlet fick mig att vilja åka hem efter några minuter. 
Den döda vinkel började spelas och då började jag känna igen känslan igen. Inte den bästa någonsin men det var fint, det var konstigt och det var ungefär som vanligt. Utan Erika dock och utan de första raderna, men jag klarade mig fint. 
När de röda svalorna föll från taket insåg jag att det här är någonting som jag lever för ibland. Den här känslan, den här spänningen och den här lyckan. 

Citerar Joakim Berg - "Tack som fan!" 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0