Jag älskar den här bilden. Jag älskar att se på oss och se hur glada vi var (även fast vi ser mer eller mindre störda ut hela bunten på detta foto) och jag skrattar lika mycket varje gång jag jag ser min, Erikas och Klaras ansiktsuttryck x)
Fan vad jag saknar er.

Imorgon kl 15:00 startar veckans helvete. Från och med måndagen den 27 september klockan 15:00 till torsdagen  den 30 september klockan 16:00 kommer inte jag att vara kontaktbar. Går in med inställningen om att det förmodligen kommer gå helt åt helvete så kan jag bli överlycklig om det faktiskt går vägen. Inte för att jag tror det över huvudtaget, men.. Så ja, om ni inte är sociologer eller experter om grabbarna grus (Mead, Durkheim, Weber och Marx) och vill ha tag på mig så finner ni mig antagligen i en studiecell på bibban eller hemma med kaffekoppen i högsta hugg. Torsdag då, det är då vi hörs igen. Det här ska nog gå bra ...

Tills dess;
Heidoo

Hon gör det igen. Som hon alltid gör. Ord som formar min verklighet och likaså hennes. Tårar som länge sedan skulle ha runnit ned för våra kinder.

"Jag brukar fundera över hur det hade varit om hon inte dog och kom tillbaka som någon annan, om jag inte hade behövt ta hand om en vuxen människa som inte längre kunde ta hand om sig själv."

Pendlar emellan två olika känslolägen - psykiskt nervbrott och lyckorus. Påminner jag om någon vi känner, möjligtvis va? Vet inte egenligen varför men ibland är det såhär och så får man helt enkelt följa med ett tag iallafall. Jag har gjort om igen, som ni kanske märkte. Jag gör nog allt för att skapa en förändring i mitt liv, letar febrilt efter stenar att flytta på och ändra om i tillvaron. Allting har nog sin mening, det här med antagligen. På tisdag ska jag iallafall göra det bästa ifrån mig och jag har oddsen på min sida
- hoppas jag, för jag behöver verkligen det här. En annan viktig tisdag i mitt liv, förändrigen är igång igen. Jag ska iallafall kanske boka tid för hjärtat, ni vet det där bakom örat, om jag vågar och får det i min hand. Det är ett kapitel i mitt liv det med, ett kapitel som måste avslutas och det snart. Jag återkommer, kanske.

Tjock i halsen, ibland tror jag att jag inte kan andas - fast det kan jag. Glass det har jag också ätit, även fast jag inte borde. Coopa egna krossade choklad, dock börjar den mer och mer likna GB's krossade choklad = möjligtvis samma återförsäljare? INTE BRA!
Jag kan ju endel om glass jag, har ju faktiskt jobbat på en glassresturang i tre år. Jag vet exempel att det luktar bränt när glassboxen avfrostas, att det är ett väldans pill och tajming som ska stämma om glassen ska vara helt perfekt, att de glassmaker med såser i inte blir lika hårda som de utan sås, att glassmaker ifrån företaget Nestlé allt som oftast är hårda och därmed hatar man dem, att en bytta glass innehåller ungefär 5 l glass och kostar ca. 150 kr i inköpspris. Ja, det var ungefär det jag kunde. Och ganska mycket till.
Jag vet inte ens varför jag skriver ett inlägg om glass, en arbetsskada möjligtvis, vad vet jag?

Jag vill verkligen köpa en iphone 4. Verkligen alltså.

#5 - När jag tog studenten. Stunden på trappan med Natalies armar runt min hals är någonting jag aldrig glömmer.

#4 - Den andra december 2009. Dagen då jag tog mitt körkort - någonting som jag aldrig trodde att jag skulle klara av.

#3 - Att jag för en gångsskull klarar av att följa en diet som ger resultat.

#2 - Att jag vågade åka till ett främmande land, där de talade ett främmande språk som jag knappt förstod - där skulle jag bo i en helt främmande familj som jag aldrig tidigare mött - helt själv.

#1 - Stunden efter att jag hade hållt ett tal om mitt liv där jag utgav mig mer än vad jag egentligen var tvungen till, framför ett 20tal människor som egentilgen inte visste vem jag var eller kände mig helt och hållet.

Just nu lever jag för den här låten. Den här videon. Och ja, jag vet om att jag är sisodär två månader sen med att verkligen lyssna in mig på låten men gud, den är helt underbar.