Idag är det ett år sedan en av de bästa månaderna i mitt liv började. Jag saknar Puerto Real, spanjorerna och sammanhållningn i gruppen. Jag saknar ballningen på knäppisarna, hetsningen och festerna. Jag saknar de soliga gatorna i Puerto, stranden i Cadiz och att sitta i Carlos bil efter en bar runda. Jag saknar shopitozarna och cervezan men något jag inte saknar är vårt vino blanco. Fast jag saknar att vakna upp i ett varm tält efter en lååång utekväll, sleten och dräggig. Jag saknar att skratta tills vi gråter och jag saknar att mina två alltid skulle stanna och röka så fort de fick chansen. Jag saknar solen och jag saknar paellan och tortillan. 
Jag saknar den sunkiga lokalen och jag saknar tiden då vi inte brydde oss om nått. Jag saknar att säga: Kör på bara! Jag saknar världens finaste Fernando och Samuel och jag saknar den mysigaste Zacky!
Jag saknar det. Jag saknar allt. 

Någon gång i mitt liv ska jag åka tillbaka. Någongång.