DEN BÄSTA DAGEN I HELA MITT LIV
Även fast regnet hängde i luften och jag drack äckligt mousserande vin så var jag lycklig, glad och stolt över mig själv. Även fast jag hade skoskav, ont i halsen och feberfrossa så klarade jag mig igenom hela dagen och hela natten. Även fast jag offrade de två senaste månaderna för att spendera tid framför datorn och plugget istället för att umgås med mina vänner så var jag glad och nöjd, för jag klarade det. Jag klarade det!

Avslutning och en full Elias som fanbärare var bland det roligaste jag sett! Studenterna ballade ur och världens vackraste Sara fick ta emot stipendium för bästa betyg. Betygsutdelning på skolan och ingen fattade någonting. En timme innan vi sprang ut åt vi kycklingklubbor och potatissallad i matsalen. Jag hade frossa och trodde att jag skulle svimma innan klockan slog halv två.
Helt plötsligt var det dags och jag bytte ut Adnan M's signatur mot min egen på skåpet; Lantza!
Peppningen i trapphallen och minuten innan utspring varvadens med skratt, tårar och skrik. Sen sprang vi och jag grät mest och var rädd för att ramla framför alla. Nojade mig över min frisyr när vi tog av oss mössorna under nationalsången för det var ju tydligen så himla viktigt...
Pappas första fråga: Sofia, hur mycket har du druckit egentligen? 
Knappt någonting du, eftersom att du gav mig VÄRLDENS ÄCKLIGASTE VIN kanske.

Sen åkte vi flak. Flak mina vänner. FLAK.
Något av det roligaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Även fast musiken hackade ibland och även fast Emma skämdes över musiken så mådde vi bra.
Vi mådde svinbra. 

Mottagning och världens godaste citronkyckling. Paket och utspillt kaffe över klänning, bord och farmors byxor. - Jag är inte full om du tror det!
Regn och hemfärd för några minuters vila innan vi körde igen. Natten var vår och det kändes konstigt att sjunga "För vi HAR TAGIT studenten" för en gångsskull. Deli, drinkar och Hugo. Max, hamburgare och hetskärlek. Hemfärd runt tvåtiden och jag var nöjd när jag la mig i sängen även fast plakatbilden som pappa så snällt har satt upp ovanför min spegel ger mig en ångestklump i magen istället för glädje.


Jag är nöjd över min studentvecka. Jag har haft superroligt och jag ångrar ingenting. Jag var värd en galen studentvecka efter mina prestationer i skolan och dit kommer jag inte på länge hoppas jag. Helst av allt vill jag bara att studentveckan ska börja igen.

/ student '10 ♥