Idag vaknade jag upp och kände, för första gången sedan i måndags, att det skulle bli skönt att åka ner till Spanien. Under hela den här veckan så har tanken med Spanien, alla spanjorer och Macarena förknippats med ångest. Ångest över att inte vilja åka, ångest över att behöva spendera alldeles för mycket pengar, ångest över dåligt väder och ångest över alla j'vla transporter hit&dit! 
Men jag börjar faktiskt hålla med Elin lite, det löser sig, faktiskt. Det är inte något som jag bara tänker för att vifta undan problemet, det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt.
Jag tror inte att vi kommer att få samma upplevelse som när Amanda, Pontuz och co åkte men jag känner att det kan vara skönt att vakna upp på ett hotell, gå ner och äta frukost och sedan vandra på gatorna i en av de finaste städer som jag känner till. Helst med solbrillor på och med ett par shorts .. Men det är nog för mycket begärt.

Det spelar ingen större roll om vi inte träffar alla spanjorer igen, men det är såklart ett + om vi gör det. Från början var hela ideen med att åka tillbaka att träffa alla och uppleva samma sak igen, något som vi alla vet aldrig kommer att hända igen och såklart är det en sorg eller besvikelse. Men jag är så otroligt glad och lycklig över att jag fick chansen att uppleva allting som hade med utbytet att göra, det är absolut något som jag aldrig kommer att ångra mig om och inte heller glömma.


Men somsagt så känns det bra nu att bara få åka ner för att ta det lugnt, byta miljö och ha det underbart. Jag lovar att jag inte kommer att klaga när jag ligger där på stranden i Cadiz eller sitter på baren i Puerto, det är livet.

favoriterna i Sevilla ♥