Imorgon börjar vardagen igen, då allting återgår till det vanliga med skolan, träning och plugg. Gillar! Jag har saknat skolan, min klass och mina fina vänner. Det är ju trots allt inte detsamma utan det, utan er.
Samtidigt som jag känner mig peppad och taggad att komma tillbaka och ge gärnet så har jag ett litet ångest moln i magen. För imorgon är början på slutet, början på sista terminen av gymnasiet, de sista sex månaderna att känna sig säker, som jag har en trygghet och som jag har någonting att göra. 
Början på slutet, men även början på framtiden som Natalie sa igår. Det har hon rätt i, även fast det känns svårt nu så har hon rätt och det kommer jag att inse någongång. Kanske inte ikväll, inte heller imorgon eller om några veckor men någongång under året så kommer jag att känna att det och vara lugn vid tanken, inte panikslagen som nu. 
Jag hoppas verkligen att jag gör rätt beslut nu under våren och jag ska verkligen kämpa in i det sista, jag ska verkligen försöka. Det är nu det är dags, nu gäller det att lägga i femmans växel och köra så det ryker. För om fem månader ska jag stå och sjunga studentsången och vara så jävla stolt, det är mitt mål! 
Nu kör vi!