vägrar att misslyckas.
just nu vill jag, mer än gärna
- spola tillbaka tiden åtta månader och sitta på en bar i puerto tillsammans med carro, erica och elin. in i lokalen och sen ut på gatan för att träffa carlos. leva i dimman på kvällarna och vara rebeller i jerez på dagarna
- stå inne på hugo's dansgolv och ösa till håkanhellström, teddybears, kingsofleon, thekillers och blackeyedpeas
- köra headbangning med natta till i gotta feeling
- skratta tills jag viker mig dubbel tillsammans med erika i skolan
- sitta vid berget på landet och se solen gå ner vid horisonten
- dricka te och prata om livet stora funderingar och frågor en mörk kväll i oktober tillsammans med min egen karolina
- yra om dom roligaste personerna som vi kan skämta om med millan klockan halv två en fredagnatt
- att studentveckan ska vara just nu så att spmp3a enbart kan ösa och balla ur
"Amé fö'fan Chrille!!"
istället sitter jag och pluggar in sjukt mycket körkortsteori, snart snart snart. imorgon har jag körlektion och då ska jag sluta slarva! sen ska jag fortsätta plugga teori för jag vägrar att misslyckas på teorin
lättnad.
istället åker vi till sthlm på weekend och lever på hotell och myser runt i höstrusket nästa vecka, det kommer bli mysigt.
jag tycker om dig elin även fast jag kan vara väldens jobbigaste människa ibland ♥
det kanske var ett tecken, att vi aldrig kom iväg.
ett tecken som sa oss att vi inte skulle få det lika bra som sist vi var där nere, det som var då och då det var som bäst
jag är sämst.
mediekommunikations prov imorgon och här sitter jag, halv nio och har endast läst igenom sidorna i boken EN gång. innerst inne vet jag att provet kommer bli svårt men ändå så envisas jag med att tänka "eh, det är bara ett litet prov, jag kan ju ändå det mesta"
dock så inser jag att jag inte alls kan det mesta när jag läser sidorna i boken och ser att fan, det är ganska så mycket som man ska kunna tills imorgon.
men endå så sitter jag likt förbannat ändå här vid datorn och hör pappa göra té ute i köket och tänker att jag kanske skulle joina honom med en kopp .. fyfan för mig
tomt.
det är bara tomt. jag vet inte vad jag ska göra och inte heller vad jag ska säga. så jag låter det vara tomt, tills jag kommer fram till någonting vettigt
utmaningen.
blev lite utmanad av en liten fröken att skriva ner 10 små saker om mig själv, klart man inte bangar
- jag hatar hårstrån som inte kommer ifrån mig själv
- jag får ångest och börjar ofta gråta när jag tänker på att jag tar studenten i vår, antagligen inget som man ska förknippa med sorg utan gädje ..
- jag är ett kontrollfreak, måste ha koll på allt och på alla, alltid
- jag har ofta prestationsångest över alla mina skolarbeten och uppgifter
- jag vill aldrig att åk3 i gymnasiet ska ta slut
- jag kan inte förstå att jag ska få se mina hjältar den 10 mars igen
- jag är superglad över att jag valde att åka på utbytesresa till spanien
- jag älskar mina vänner och min familj&släkt, ni ställer alltid upp för mig
- jag är oerhört tacksam och kommer aldrig att kunna åtgärda allting som min släkt har gjort för mig och min lillebror genom åren
- jag älskar att dansa och parta med mina finingar, ni är bäst
jag utmanar sara, elin, natalie, johanna, sanna, matilda, millan och ronja (:
hjälplös.
you bleed just to know you're alive.
Idag vaknade jag upp och kände, för första gången sedan i måndags, att det skulle bli skönt att åka ner till Spanien. Under hela den här veckan så har tanken med Spanien, alla spanjorer och Macarena förknippats med ångest. Ångest över att inte vilja åka, ångest över att behöva spendera alldeles för mycket pengar, ångest över dåligt väder och ångest över alla j'vla transporter hit&dit!
Men jag börjar faktiskt hålla med Elin lite, det löser sig, faktiskt. Det är inte något som jag bara tänker för att vifta undan problemet, det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt.
Jag tror inte att vi kommer att få samma upplevelse som när Amanda, Pontuz och co åkte men jag känner att det kan vara skönt att vakna upp på ett hotell, gå ner och äta frukost och sedan vandra på gatorna i en av de finaste städer som jag känner till. Helst med solbrillor på och med ett par shorts .. Men det är nog för mycket begärt.
Det spelar ingen större roll om vi inte träffar alla spanjorer igen, men det är såklart ett + om vi gör det. Från början var hela ideen med att åka tillbaka att träffa alla och uppleva samma sak igen, något som vi alla vet aldrig kommer att hända igen och såklart är det en sorg eller besvikelse. Men jag är så otroligt glad och lycklig över att jag fick chansen att uppleva allting som hade med utbytet att göra, det är absolut något som jag aldrig kommer att ångra mig om och inte heller glömma.
Men somsagt så känns det bra nu att bara få åka ner för att ta det lugnt, byta miljö och ha det underbart. Jag lovar att jag inte kommer att klaga när jag ligger där på stranden i Cadiz eller sitter på baren i Puerto, det är livet.
favoriterna i Sevilla ♥
thinking of you.
ringa eller inte ringa? det är det som är den stora frågan
