det finns inga ord.

Hon berättar för mig vad jag egentligen känner för jag vill inte känna efter,
för vi känner alltid samma sak.


100405:
I. Det finns inga avgrunder längre (det finns inga lyckliga poeter).
II. På onsdag ska jag gå ut på Baba Sonic. Sist jag var där var hela livet annorlunda. Det är så underligt hur allting kan förändras.
III. Jag vågar inte riktigt erkänna för mig själv att jag mår bra för om man tillåter sig själv att må bra så kan man gå sönder och jag vill verkligen inte gå sönder igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0