Imorgon är det två år sedan jag satt i bildsalen och lyssnade på Mannen i den vita hatten för första gången. Herregud, det känns som flera år sen. 18 dagar senare stod de på scen och jag stod tryckt mot det kalla staketet längst fram och upplevde en av de allra finaste kvällarna i mitt liv.  
Om 28 dagar kommer jag uppleva allting igen och det känns ... ja, väldigt bra. Ikväll ska jag boka bussbiljetter och sedan är jag verkligen redo. Lycka, ren jävla lycka.