bussfärd.

Det är konstigt hur ont det gör att se en familj stå utanför en kyrka och sörja en närstående, då jag vet exakt hur det känns och hur jävla ont det gör. Det är konstigt att känna sorgen ifrån dem genom bussglaset och sedan åka vidare som om ingenting hade hänt, fast känslan av sorg sitter kvar i mitt bröst. Det är konstigt att någon minut efter smärtan i bröstet tillkom, försvinner den och ersätts av en varm och glad känsla då jag ser en av mina närmsta vänner genom bussglaset.
Det är konstigt att sorg och glädje kan byta ut varandra så snabbt, det är som om det är två olika världar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0