Egentligen vill jag blogga som jag gjorde förut. Skriva några inlägg om dagen, skriva av mig när det kändes jobbig men även när jag var glad. Jag känner en distans hit, jag vågar inte riktigt öppna allt, visa vem jag egenligen är och skriva vad jag egentligen känner. Kanske är jag rädd. Jo, jag är rädd. Rädd över vad andra ska tycka, rädd över vad andra ska tänka.
Men har jag inte kommit över det där? Herregud, jag är 18 år och egentligen ännu äldre! Kanske kommer jag aldrig att komma över den där gränsen, gränsen som säger att det är för nära inpå, att det känns för mycket. Att ni kan ta en alldeles för stor del av mig. Veta för mycket om mig. 
Jag vill så gärna skriva som förr, men jag har så lätt att falla tillbaka. Inte se när det blir för känsligt och närgående. Kanske måste jag, eller har jag redan gjort allt det där?
Jag ska försöka roa er på bästa sätt, men jag måste få skriva på riktigt ibland. Så att det känns.